Hur kläder symboliserar status, normer, och självbild

Du visar för närvarande Hur kläder symboliserar status, normer, och självbild
  • Inläggskategori:Tankar

En persons klädstil signalerar för andra vem man är, vilken subkultur man tillhör, och vilka influenser man påverkas av. Av den anledningen har jag vägrat och haft köpstopp i över 5 år. Men jag har förändrats och vill nu uttrycka mig på ett annat sätt, men det finns mycket som tar emot. 

Köpstopp för att spara pengar, leva minimalistisk, och rädda miljön

Jag har haft köpstopp i över 5 år nu. Det började med en vilja att spara pengar, leva mer minimalistisk, sluta överkonsumera för miljöns skull, samt för att avvänja mig från marknadsföringens hjärntvättning. 

Men med tiden förändras man och förr eller senare börjar man inse att man inte behöver vara så nitisk med sina ståndpunkter. Dessutom är kläder och andra utsmyckningar ett sätt att uttrycka sig på, för att visa vem man är och för att connecta med andra som delar ens smak, tycken och åsikter.

Med dessa anledningar har jag därför bestämt mig för att tillåta mig själv ”shopping” igen. Jag gillar inte ens ordet shopping. Det påminner mig om överkonsumtion, ytligheter, materialism, och flockar av djur som blivit hjärntvättad av media. Kanske ska man istället kalla det för ”investering i sitt självuttryck”? Låter inte så catchy dock.

Man blir dömd och behandlad utifrån utseende

I och med att jag har denna vilja att börja konsumera onödiga kläder för synes skull så kan jag också passa på att analysera mig själv. Varför vill jag köpa nya snygga och coola kläder? Antagligen kommer jag komma fram till samma svar som många andra hade.

Jag vill köpa snygga kläder för att om man ser bra ut så blir man mer accepterad av andra. Snygga personer blir ju behandlade bättre, vänligare, med mer respekt, och får mer uppmärksamhet. Och egentligen, vilken person vill inte ha lite mer bekräftelse, känna sig sedd, och få komplimanger?

Sedan kan jag väl kämpa hur mycket jag än vill med att älska mig själv, ge mig själv bekräftelse, se mitt eget värde utan andras input. Men samtidigt så lever jag i en social värld, där jag blir sedd oavsett om jag vill eller inte av andra människor.

Vill jag ha vänner, socialisera, lära känna nya människor, och dylikt, så kommer jag oundvikligt bli dömd på hur jag ser ut, klär mig, och hur mycket jag bryr mig om sociala normer. Det går inte att bli helt accepterad om du vägrar konformera. 

Vill bli sedd som den jag vill vara

En annan anledning varför jag vill köpa mer kläder är såklart också för att jag upplever att de kläder jag har idag inte speglar hur jag vill se ut. Jag har en bild i mitt huvud, en vision, över vem jag skulle kunna vara. Hur jag skulle kunna se ut, känna mig, och visa mig för världen.

Den här ideala självbilden man har av sig själv, kan ha att göra med en viss typ av klädsel, sitt kroppsspråk, yrke, fritidsintressen, vänskapskrets och vart man bor. Om man inte lever utefter sin självbild så kan man uppleva en känsla av ångest, och dåligt självförtroende för att man inte är den man vill vara.

Och det är inte dumt att ha en självbild. Alla har en och det är ett gediget begrepp inom psykologin. Sen har man dock valet över hur mycket man tänker anstränga sig för att nå sin ideala självbild, eller om man tänker nöja sig med något mindre än

I mitt fall, har jag insett att jag inte vill nöja mig med mindre än. Dessutom, desto äldre jag blir så klarnar min ideala självbild upp mer och mer, även om den såklart förändras med alla upplevelser jag har och kommer få.

Hur mycket pengar är värt att lägga på kläder?

Men, i köpandet av nya kläder så har jag stött på frågan: Hur mycket pengar är egentligen värt att lägga på kläder? För alla spenderade pengar skulle kunna läggas på en resa istället, eller investeras för att växa exponentiellt, eller ges bort till nära och kära. 

Jag skulle säga att jag är en väldigt ekonomiskt medveten person, samt har vissa ståndpunkter angående överkonsumtion och dess påverkar på vår miljö samt åsikter om ytlig materialism och hur idiotiskt jag tycker sånt är. 

I och med mina åsikter, så har jag svårt att rättfärdiga att spendera tusentals kronor på ett plagg. Eller ens några hundra på att shoppa kläder för att det är trendigt, som sedan kommer slängas snart igen, vad som hänvisas som ”fast fashion”. 

Men, designerkläder, kläder med bra kvalité, och vissa specifika typer av plagg kostar vad det kostar. Så, frågan är hur man överväger hur mycket som är värt att lägga på sitt yttre jämfört med upplevelser såsom resor, eller investeringar. 

Hur mycket glädje kommer man egentligen få av att spenderat en massa pengar på kläder? Och hur ser man till att maximera nyttan, glädjen, och värdet utav sina klädköp? 

För om man inte tänker på dessa saker, det är då jag tror man hamnar i fällan av överkonsumtion och ekorrhjulet av att spendera hjärnlöst för att sedan bli tvungen och arbeta för mer, för att sedan spendera mer osv.

Reflektioner över kläder, tillhörighet & subkulturer

Hur man klär sig speglar ju såklart också vilken grupp man tillhör i samhället. Speciellt i subkulturer så kan kläder spela stor roll för tillhörighet såsom inom punk, techno ravers och spirituella cirklar. Men kläder kan också tala tydligt för om du tillhör eller inte tillhör en subkultur, om du är och vill vara en ”vanlig” människa som följer normer eller inte.

För mig är det här en viktig punkt för att jag länge tyckt att den stora massans normer är så tråkigt. Det är inte fel, och det är många fler som tycker om normer än de som inte tycker om normer. Men, för mig personligen så har jag medvetet inte velat anstränga mig för att passa in i normer.

Det jag har insett är dock hur svårt det är att genuint inte följa normer. För även subkulturer har normer inom sig, och även bland de som vägrar ens tillhöra en subkultur har ofta liknande klädesmässigt ”tell signs”. 

Låt oss ta Doc Martens skor som exempel på ett skomärke som länge stått över subkulturer, konstnärer, artister, unga, och för människor som vill ha sin egen stil. På grund av detta har ju Doc Martens just dock i sig själv blivit en norm. Det blir ett moment 22, det går inte åt det ena eller andra hållet.

Men i min resa att skaffa mig en ny klädstil så går det inte att undvika frågan om vilket grupp i samhället vill jag visa tillhörighet till? För i slutändan, är det inte det man gör när man köper nya kläder och skaffar sig en ny stil, man väljer sin tillhörighet.

Lämna ett svar