Vår klädstil signalerar för andra vem vi är, vilken kultur vi tillhör och hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Jag har inte velat delta i det här och har därför haft köpstopp i över 5 år. Men nu har jag börjat fundera på och undra om inte det är bättre att välja hur man vill att andra ska uppfatta en.
Köpstopp för att spara pengar, leva minimalistisk, och rädda miljön
De senaste 5 åren har jag haft köpstopp. Det började med en vilja att spara pengar, leva mer minimalistiskt, sluta överkonsumera för miljöns skull och för att avvänja mig från marknadsföringens makt över hur vi lever våra liv.
Men med tiden har jag förändrats och har börjat inse att man inte behöver vara så nitisk och extrem med sina ståndpunkter. Dessutom har jag insett mer och mer hur kläder och andra dekorationer av kroppen är ett sätt att uttrycka sig på. Det kan vara ett kreativt sätt att medvetet välja hur man vill visa sig för andra för att hitta likasinnade.
Så nu har jag bestämt mig för att bli mer medveten om min klädstil igen. Jag gillar dock inte konceptet shopping, för att det påminner mig om överkonsumtion, ytlighet, materialism, och att vi är djur som blir manipulerade av marknadsföring. Kanske borde man kalla det för ”investering i sitt självuttryck” istället?
Man blir dömd och behandlad utifrån utseende
I och med att jag har denna vilja att börja konsumera onödiga kläder för synes skull så kan jag också passa på att analysera mig själv. Varför vill jag köpa nya snygga och coola kläder? Antagligen kommer jag att komma fram till samma svar som alla andra.
Man vill köpa snygga kläder för att man vill se bra ut, så att man är accepterad av andra. Studier har visat att attraktiva personer blir ju behandlade bättre, får mer respekt på arbetsplatser, och får mer positiv uppmärksamhet. Vem vill inte uppleva det?
Vi lever i en social värld där vi blir sedda av andra och påverkas av deras behandling av oss, oavsett om vi vill det eller inte. Vi kan bygga upp vår egen självkänsla, men vi kommer inte undan andra människors åsikter.
Vill bli sedd som den jag vill vara
Om vi nu kommer att bli sedda, dömda och behandlade utifrån vårt utseende oavsett vad vi gör, så kan vi åtminstone se till att vårt yttre speglar vem vi vill vara.
Vi har alla en bild i vårt inre av vem vi är och vem vi önskar att vara. Hur vi hade önskat att se ut, må och upplevas av andra.
Jag har insett att mina kläder från fem år sedan inte speglar vem jag är idag. Det speglar inte min livsstil, min tillhörighet, mitt bostadsområde. Jag hade velat att min bild utåt speglade vem jag är idag och vem jag vill vara i framtiden.
Hur mycket pengar är det värt att lägga på kläder?
I och med att jag har börjat köpa nya kläder igen har jag funderat över frågan: hur mycket pengar är det värt att lägga på kläder? För de pengar man spenderar på kläder hade de kunnat spenderas på en resa istället, eller investeras i aktier och fonder för att växa exponentiellt, eller ges bort som gåva till nära och kära.
Jag skulle säga att jag är en väldigt ekonomiskt medveten person, och att jag har starka ståndpunkter om överkonsumtion och dess påverkan på vår miljö och hur det låser in oss i arbeten och liv som vi kanske inte älskar. Därför har jag svårt att rättfärdiga att spendera tusentals kronor på ett plagg. Eller ens några hundra på att ett plagg som är trendigt men som snart kommer slängas.
Så frågan är hur man avgör hur mycket som är värt att lägga på sitt yttre jämfört med upplevelser som resor, eller investeringar inför framtiden.
Hur mycket glädje kommer man egentligen att få av att spendera en massa pengar på kläder? Och hur ser man till att maximera nyttan, glädjen, och värdet utav sina klädköp?
Reflektioner över kläder, tillhörighet & subkulturer
Hur man klär sig speglar ju såklart också vilken grupp man tillhör i samhället. Speciellt i subkulturer så kan klädstil spela en stor roll för tillhörighet. Men kläder kan också tala tydligt om du tillhör eller inte tillhör en subkultur, om du är och vill vara en ”vanlig” människa som följer normer eller inte.
För mig är det här en viktig punkt, för att jag länge har tyckt att den stora massans normer är så tråkiga. Det är inte fel, och det är många fler som tycker om normer än de som inte tycker om normer. Men för mig personligen så har jag medvetet inte velat passa in.
Det jag har insett är dock hur svårt det är att genuint inte följa normer. För även subkulturer har normer inom sig, och även bland dem som vägrar ens tillhöra en subkultur har ofta liknande klädstilar.
Låt oss ta Doc Martens skor som exempel på ett skomärke som länge stått över subkulturer, konstnärer, artister, unga, och för människor som vill ha sin egen stil. På grund av detta har ju Doc Martens just dock i sig själv blivit en norm. Det blir ett moment 22, det går inte åt det ena eller andra hållet.
Men i min resa att skaffa mig en ny klädstil så går det inte att undvika frågan om vilken grupp i samhället jag vill visa tillhörighet till. För i slutändan, är det inte det man gör när man köper nya kläder och skaffar sig en ny stil, man väljer sin tillhörighet?