Jag minns mina promenader runt gatorna i Berlin, kring Prenzlauer Berg och Mitte, d\u00e4r jag bodde och hyrde ett rum f\u00f6r fyra tusen svenska i m\u00e5naden. Det fanns inget viktigare f\u00f6r mig i livet d\u00e5, \u00e4n k\u00e4nslan av gl\u00e4dje och sp\u00e4nning i att f\u00e5 utforska den fr\u00e4mmande staden. Jag vaknade varje morgon, och ville bes\u00f6ka varenda bokbutik, kl\u00e4dbutik, och museum i staden.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Jag ville vandra p\u00e5 varenda liten gata, se p\u00e5 varje gammalt hus som jag tyckte var s\u00e5 charming gammalt, vackert och fullt av historia. Jag ville smyga in i alla gr\u00e4nder, och \u00e4ven de nya moderna byggnaderna intresserade mig. Jag ville andas in och bli ett med omgivningens anda. Aldrig tidigare hade jag varit runt s\u00e5 m\u00e5nga unga vuxna individer, med sin egna coola och hippa kl\u00e4dstil, som var s\u00e5 sj\u00e4lvs\u00e4kra och verkade s\u00e5 unika varenda en.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
En dag, n\u00e5gra veckor efter att jag flyttat dit ensam, hade jag varit p\u00e5 en technoklubb sj\u00e4lv f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Jag var p\u00e5 v\u00e4g hem vid 10-tiden morgonen d\u00e4rp\u00e5, och jag vandrade eftersom jag var f\u00f6r uppspelt f\u00f6r att kunna sitta stilla p\u00e5 en buss eller i tunnelbanan.\u00a0Solskenet lyste upp stadens gator, och jag tittade ner p\u00e5 asfalten och minns mig tycka att det n\u00e4stan var f\u00f6r ljust att titta p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n
Jag tog en paus vid v\u00e4gkanten, och pratade med min pojkv\u00e4n i telefon. Han bodde i G\u00f6teborg d\u00e5, d\u00e4r jag v\u00e4xte upp, och visst saknade jag honom men jag k\u00e4nde mig s\u00e5 fri av att f\u00e5 vara i en helt ny stad. Det var en helgdag och det fanns absolut ingenting jag beh\u00f6vde<\/em> g\u00f6ra i framtiden. Varken senare p\u00e5 dagen, under den kommande helgen, de kommande veckorna, eller \u00f6ver huvudtaget under \u00e5ren som skulle komma. <\/p>\n\n\n\n Jag s\u00e5g livet p\u00e5 det s\u00e4ttet d\u00e5, som en of\u00f6ruts\u00e4gbar samvaro. Framtiden spelade ingen roll f\u00f6r mig d\u00e5, f\u00f6r nuet fyllde mig upp till bredden – det fanns inget behov av att vilja n\u00e5got annat.<\/p>\n\n\n\n Jag hade tv\u00e5 frilansuppdrag, ett som designer f\u00f6r ett tech startup, och som frilansande skribent f\u00f6r ett annat. Men ingetdera var n\u00e5got jag k\u00e4nde mig bunden till. Jag s\u00e5g p\u00e5 de uppdragen som en vettig syssels\u00e4ttning, ett nyttigt tidsf\u00f6rdrivet, och ett s\u00e4tt att ge sken till omv\u00e4rlden att jag \u00e4nd\u00e5 h\u00f6ll mig till det som anses vara ett normalt liv.<\/p>\n\n\n\n Jag gick f\u00f6rbi l\u00e4genheten d\u00e4r jag hyrde mitt rum, men jag k\u00e4nde inte att det var dags att \u00e5terv\u00e4nda hem \u00e4n. Vad skulle jag g\u00f6ra d\u00e4r? L\u00e4gga mig och sova. Det lockade mig inte. Ist\u00e4llet fortsatte jag, ville ta en l\u00e4ngre promenad, f\u00f6rbi byggnaden d\u00e4r s\u00e4ngen v\u00e4ntade, sv\u00e4ngde h\u00f6ger upp f\u00f6r gatan, mot vattentornet i Prenzlauer Berg.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Det d\u00e4r vattentornet var mitt st\u00e4lle. D\u00e4r h\u00e4ngde jag, oftast ensam, men bland andra bes\u00f6kare och \u00e5sk\u00e5dare. Man kunde promenera runt en stig, som sv\u00e4ngde runt backen, f\u00f6r att ta sig upp till vattentornet. D\u00e4r uppe syntes Alexanderplatz h\u00f6ga spira, de gamla altbau l\u00e4genheterna runt omr\u00e5det, de fina sneda hustaken, de lyxiga nyrenoverade topp v\u00e5ningarna.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Solnedg\u00e5ngen var alltid vackrast h\u00e4r uppe vid vattentornet. Det fanns andra som kom hit ensamma, men andra var i par, eller i v\u00e4nskaps grupper. Jag tog alltid ett varv runt parken, och stannade en stund f\u00f6r att ta in vyn. Det \u00e4r lustigt, s\u00e5 h\u00e4r 5 \u00e5r i efterhand minns jag \u00e4nnu denna plats, och hur det k\u00e4ndes att st\u00e5 d\u00e4r uppe.<\/p>\n\n\n\n Jag fick s\u00e5 ofta en k\u00e4nsla av overklighet. Det var sv\u00e5rbegripligt f\u00f6r mig d\u00e5, att jag faktiskt var d\u00e4r och bodde i Berlin. Kanske skulle jag stanna d\u00e4r f\u00f6r alltid. Jag var, i den stunden, redo att l\u00e4mna min hemstad G\u00f6teborg f\u00f6r alltid. Jag hade ett boende, inkomst, arbete, v\u00e4nner, bekanta, och intressen.\u00a0N\u00e4r jag nu t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 det flera \u00e5r senare, k\u00e4nns minnena som i en annan v\u00e4rld. Det \u00e4r som om en hinna har lagt sig mellan mig och jag idag. Jag upplever en distans f\u00f6r att jag inte \u00e4r den personen l\u00e4ngre. Men samtidigt, s\u00e5 vet jag precis hur det k\u00e4ndes.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag minns mina promenader runt gatorna i Berlin, kring Prenzlauer Berg och Mitte, d\u00e4r jag bodde och hyrde ett rum f\u00f6r fyra tusen svenska i m\u00e5naden. Det fanns inget viktigare f\u00f6r mig i livet d\u00e5, \u00e4n k\u00e4nslan av gl\u00e4dje och sp\u00e4nning i att f\u00e5 utforska den fr\u00e4mmande staden. Jag vaknade varje morgon, och ville bes\u00f6ka […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":8424,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","footnotes":""},"categories":[445,683,443],"tags":[],"class_list":["post-8393","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-digital-nomad","category-livsupplevelser","category-utomlands","entry","has-media"],"gutentor_comment":0,"uagb_featured_image_src":{"full":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632.jpeg",1920,1890,false],"thumbnail":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-150x150.jpeg",150,150,true],"medium":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-300x295.jpeg",300,295,true],"medium_large":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-768x756.jpeg",768,756,true],"large":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-1024x1008.jpeg",1024,1008,true],"1536x1536":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-1536x1512.jpeg",1536,1512,true],"2048x2048":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-1536x2048.jpeg",1536,2048,true],"ocean-thumb-m":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-600x600.jpeg",600,600,true],"ocean-thumb-ml":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-800x450.jpeg",800,450,true],"ocean-thumb-l":["https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/dclassic-2023-07-21-224127.354-scaled-e1771409848632-1200x700.jpeg",1200,700,true]},"uagb_author_info":{"display_name":"Wendy Zhou","author_link":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/author\/wendy1111live-se\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Jag minns mina promenader runt gatorna i Berlin, kring Prenzlauer Berg och Mitte, d\u00e4r jag bodde och hyrde ett rum f\u00f6r fyra tusen svenska i m\u00e5naden. Det fanns inget viktigare f\u00f6r mig i livet d\u00e5, \u00e4n k\u00e4nslan av gl\u00e4dje och sp\u00e4nning i att f\u00e5 utforska den fr\u00e4mmande staden. Jag vaknade varje morgon, och ville bes\u00f6ka…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8393","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8393"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8393\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8426,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8393\/revisions\/8426"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media\/8424"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8393"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8393"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.wendyzhou.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8393"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}