Att bry sig om hur många likes man får på sociala medier (som på Instagram och Facebook) är kanske ett halvt socialt tabu ämne att prata om. Men det är ändå så många som ”lider” av det. Så pass att jag själv hört många berätta för mig att dem får ångest av att lägga ut saker på sociala medier eller till och med behöver sluta använda sådana plattformar helt för att undvika dem känslor. Så, jag tycker att det är viktigt ämne att prata om.
Relaterat: Behöver du en paus från Instagram? Inaktiva tillfälligt
Obs, disclaimer: Jag vet att inte exakt alla människor bryr sig såklart. Ingenting gäller någonsin alla. Men många bryr sig, speciellt unga personer som växt upp med sociala medier under perioder i livet då ens sociala identitet och självkänsla utvecklas. Så om detta inte är relevant för dig, så är det helt enkelt inte riktat till dig!
Varför inte erkänna att man bryr sig om antal likes på sociala medier?
Det kan verka lite ytligt att vara någon som bryr sig om hur många likes man får på sin Instagram-bild eller facebook-profilbild. Inklusive hur många komplimanger man får på sin selfie och liknande. Och det kan t.o.m. kännas skämmigt att erkänna det för andra, eller ens sig själv att man bryr sig.
Så kan jag känna i alla fall. Ibland när jag märker att jag själv bryr mig så skäms jag lite över behovet av att social bekräftelse. För alla vet ju att antal likes på sociala medier inte spelar någon roll! Fast… Varför är det då ändå så många som ändå bryr sig om det då?
Sanningen är ju dock att det är helt mänskligt att bry sig om social bekräftelse och acceptans. Vi är ju sociala varelser som historiskt sett har behövt vara accepterade, respekterade, och gillade av andra för att kunna överleva och få vara med i gruppen. Det är exakt det som sociala medier spelar på för att få oss hooked.
Det finns egentligen ingen annan anledning att till exempel visa antal likes på sociala medier inlägg, annat än att på något vis indikera någon typ av social acceptans eller status av något.
Så, även om det kan kännas skämmigt att man bryr sig, och även om man kanske inte vill erkänna för någon annan att man gör det, så ska man veta att det är helt naturligt att bry sig om vad andra människor tycker och tänker om oss.
Det betyder dock inte att vi behöver låta andras åsikter diktera hur vi lever våra liv, eller att vi behöver basera vår självkänsla på arbiträra antal likes. Det finns även metoder som du kan använda dig av för att minska den sociala pressen från sociala medier (som jag kommer gå in på längre ner i artikeln).
Och sen är det här inte det enda problemet med sociala medier. Det finns såklart faktorer som att sociala medier kan få människor att jämföra sig med andra, skapa avundsjuka, och ge oss andra sorters skeva uppfattningar om hur livet ”bör vara” då man bara får se andras kurerade version av sitt liv, och annat. Men det är ämnen jag kommer gå in på i fler artiklar i framtiden.
Min historia
Varför jag började bry mig om antal likes på sociala medier
När jag gick i mellanstadiet började alla skaffa sociala medier. I den åldern var jag omedveten om hur sociala medier kunde spegla social status på något vis. Men det ändrades i högstadiet, någonstans mellan 8an och 9an. Då började många i min närhet (och därmed jag också) bry sig om hur många likes eller kommentarer man fick på sin nya profilbild på facebook, eller selfie man la ut på Instagram. Jag märkte också såklart att dem på skolan som ansågs vara ”coolast” eller populärast alltid hade väldigt många likes och kommentarer på sina inlägg.
Någonstans där började nog min hjärna dra en parallell mellan social status, acceptans, populäritet och ”coolhet” med antal likes på social medier. Jag var nog runt 14-15 år. Och här i tror jag mitt problem ligger. Det är en parallell som jag tror är svår att släppa mentalt när den väl har formats, även om man är medveten om att det inte behöver vara sant.
I gymnasiet fortsatte det, och det var inte ovanligt att man fick ett mess med texten ”Stödlike!”. En stödlike eller en stödkommentar är när man ”hjälper” en kompis få upp antal likes eller kommentarer på sociala medier genom att själv gilla eller kommentera. Jag antar att fler likes och kommentarer indikerade hur många vänner man hade, hur många som tyckte att man såg bra ut, och hur många människor som gillade en. Med andra ord: Social status så som den bara kan definieras i den åldern.
Efter gymnasiet så blev jag ganska snabbt trött på hela den grejen. Jag ville spendera min tid och energi på annat istället. Så jag slutade lägga upp personliga saker offentligt, inklusive bilder på mig själv eller resor. Jag började även dölja alla profilbilder på facebook (så att ingen kan gilla eller kommentera). Skönt var det, men jag insåg också att problemet är inte sociala medier i sig, utan hur jag associerar likes och kommentarer med social acceptans och självkänsla.
Jag märker dock att en del av mig fortfarande bryr mig ibland, speciellt när det kommer till design eller konst-relaterade poster. Att få 700+ likes på en design jag skapat känns såklart mer bekräftande än att bara få 30, även om jag vet att det inte är ett mått på hur bra kvalité på arbete jag faktiskt skapat. Kanske har jag helt enkelt bara lagt ut något som är norm-anpassat och som tilltalar många, vilket också egentligen är mindre intressant (för mig personligen).
Men jag vet att det här är ett stort problem för många andra kreativa människor också som inte vågar lägga ut sin musik, konst, design, poesi, eller andra skapelse på sociala medier. Eller så vågar man men så blir man stressad över hur många likes man får, och börjar jämföra sig med andra. Lätt hänt, för det kan kännas svårt att veta hur man objektivt ska bedöma hur ”bra” saker man skapar, om inte från andras input.
I dag har jag nog kommit ganska långt i att inte koppla min självkänsla med antal likes eller kommentarer. Åtminstone när det kommer till självkänsla över utseende eller hur många människor som tycker om mig eller inte. Däremot kan jag inte helt undgå att bry mig om sådant då data och statistik då det är viktigt för den typ av arbete jag gör (SEO, försäljningar, marknadsföring, nå rätt målgrupper osv).
Hur som, så tror jag att det kan vara svårt att finnas i den här moderna världen utan att vara på sociala medier. Speciellt om du är en relativt social person som gillar att dela saker och som tycker om att socialisera med andra digitalt.
Så, här kommer istället några olika metoder som jag tycker har hjälp mig sluta bry mig så mycket om antal likes på sociala medier!
Metoder för att sluta bry sig om likes på sociala medier
För Instagram och Facebook
- Instagram: Dölj antal likes (+ stäng av kommentarer). Instagram tillåter att man både döljer antal likes för andra, och man kan även göra så att ingen kan kommentera. Detta tycker jag har hjälpt mig väldigt mycket med att känna att jag kan lägga ut vad jag vill, och jag gör det inte för antal likes eller kommentarer (då ingen kan se det ändå).
- Facebook: Dölj din profilbild
- Instagram: Skapa en ”Pinsta” = väldigt privat Instagram konton. Om du ibland vill dela bilder på dig själv eller privata saker som händer i ditt liv, men vill slippa en del av den sociala ångesten över det, testa skapa väldigt privata instagram konton! Det är konton där du bara har dina absolut närmsta vänner och människor du verkligen känner dig bekväm med (inga halvbekanta eller gamla klasskompisar och dylikt). Här kan du då lägga ut exakt vad du vill i total frihet.
- Avfölj/mute:a konton av personer som du vet lägger upp saker bara för att jaga likes och som du uppfattar som skrytiga. Du vet nog vad för typ av konton jag menar. Inget illa mot personer som använder sociala medier på det vis alls, men andras beteenden påverkar vårt eget. Och om man vill slippa tänka i vissa banor själv behöver man sluta komma i association med andra som är fast i det. Se till att det du faktiskt får upp på ditt flöde inte påverkar dig negativt.
- Öva på att sluta bry dig! Lägg upp vad du vill, och försök undvika att gå in och kolla på hur många likes du fått eller inte.
- Påminn dig själv att sådana ”mätningar” är så otroligt arbiträra och inget du behöver värdera dig själv eller andra för. Vi är alla bara människor, födda på denna planeten. Vi hade lika gärna kunna blivit födda som ett annat djur, eller inte blivit födda alls. Alla sociala konstruktioner är just sociala konstruktioner. Dem betyder egentligen ingenting. Skapa distans.
Sen antar jag att sådana här problem minskar automatiskt med åldern. Desto mer du genomgått i livet desto tryggare blir du i dig själv och då faller per automatik mycket social ångest och oro bort. Man lär sig sitt egna värde helt enkelt och man kan välja vad man vill värdera i sig själv.
Självklart har du också alltid valet att lämna social medier i perioder eller föralltid. Det kallas ju nu populärt för ”sociala medier detox”. Men dem flesta jag känner har inte kunnat hålla sig borta från sociala medier mer än några veckor eller månader max, då mycket av det moderna sociala livet sker via sociala medier. Så, därför tror jag att det är bättre att satsa på långsiktiga hållbara lösningar än av-och-på beteenden som egentligen inte löser problemet i grunden.
Lösningen för mig har varit en kombination av att helt enkelt dölja likes och stänga av kommentarer, och att också lära mig att bygga ett stabilt självförtroende som inte är baserad på andra människors åsikter om mig.
Men frågan om hur mycket man ska bry sig om social acceptans och andras godkännande och gillande är mer komplex än antal likes på sociala medier. Det är också en fråga om hur man vågar leva ett liv utan att konformera (om man inte vill), hur man går emot samhällets och föräldrars viljor, eller sina vänners förväntningar. Ett sådant fritt sätt att leva livet utanför social acceptans kan visa sig i form av att sluta bry sig om bekräftelse på sociala medier, men kan fortsätta så mycket längre än så. Nyckeln till att nå mer sådan frihet har för mig varit att sluta identifiera mig själv med andras temporära tankar om mig. Jag är bara en existens, som råkade födas i den kropp jag har och i en viss kontext. Men allt sådant yttre är vad jag kallar ”egot”, och något som man kan lära sig ta mental avstånd från, även om man kan förbli medveten om hur andra identifierar en.
Jag vet inte om dessa metoder kommer fungera för dig med, men jag hoppas det! Livet är för kort för att inte våga göra, skapa, och dela det man vill och tycker är viktigt.
